Tjejvasan 2020

Lämnar denna Vasaloppsvecka besviken, ledsen och tom. Det gick helt enkelt inte så bra som jag hade hoppats på. Igår efter att ha gått i mål kände jag mig ändå helt okej nöjd, men imorse när jag vaknade kände jag bara att nä. Jag ville så mycket mer.

15 min till start

Tävlingsdagen började iallafall med att hela teamet gick upp kl 06:15 för att äta frukost och klä på sig. Därefter åkte vi till starten, testade skidor (inga skintec denna gång nej, utan Olles gamla Madshus med universalklister) och fixade de sista smådetaljerna med nummerlapp, chip m.m. I och med att jag seedade upp mig till led 1B från 2:an stod jag väldigt långt fram och när starten väl gick kl 09:00 flöt det på riktigt bra, ingen korvstoppning som tidigare år.

Starten och backen upp mot Oxberg gick relativt smärtfritt och efter kanske 5 km hittade jag en klunga som höll ett lagom tempo. Passerade sedan den första kontrollen i Hökberg där pappa, mamma och Olle stod och langade dricka. Där började det även att spöregna, så resten av loppet var ganska kyligt med en blöt tävlingsdräkt klistrad mot kroppen och pjäxor som man kunde känna vatten mellan tårna i (ni som har spelat fotboll, ni vet!) Det var också här som spåren började tappa sin form och kunde bestå av blankis, var fyllda med vatten eller innehöll tendenser till lera.

Fortsatte sedan att hänga på klungan men strax innan kontroll nummer två i Eldris tvingades jag sakta men säkert släppa den i och med den trötthet som uppkom. Dock var den ingenting mot den jag kände när det var ca 6-5 km kvar till mål då jag gick helt tom på energi. Fäste och glid fanns men varken armar eller ben lydde, jag gick in i väggen så att säga. Vet fortfarande inte om det berodde på att kroppen fick lägga energi på att hålla värmen efter ösregnet strax efter Hökberg eller om jag åt för lite till frukost. Oavsett vad så är det inte många gånger i mitt liv som jag har känt mig SÅ trött och orkeslös.

I mål kom jag dock tillslut, på tiden 2:14:46 tror jag och placering 319 av 5049 Lite mindre än 20 min långsammare än förra året vilket kanske säger en del om de taskiga väderförhållandena. Förhoppningen var ju främst att åka på under 2h eller att komma under placering 300, det hade jag också en liten tanke på dagarna innan. Även fast det aldrig var något konkret mål som så.

Idag vaknade jag upp med träningsvärk, men inte en super smärtsam sådan. På förmiddagen hängde jag t.o.m. på Olle på en timme lång skate tur i strålande sol på Orsa Grönklitt. Det gick inte snabbt med tanke på mina cementblock till lår men en mil på skidor fick vi till iallafall, mer behövdes inte. Trots fin skidåkning har det för min del annars varit en ganska seg, oinspirerande och dyster dag. Att vakna upp dagen efter att ha åkt säsongens stora tävling och därmed ha målet för säsongen avklarat känns oavsett om den gått bra eller dåligt alltid skönt men samtidigt jobbigt. Man känner sig tom och vet inte riktigt vad man ska hitta på härnäst.

Sammanfattningsvis känns det just nu för jävligt att säsongen är över innan den knappt ens har börjat och det faktum att de två lopp jag har åkt i år inte har gått så bra som jag hade hoppats på. Men tillbaka kommer jag, måste bara gräva djupt inom mig och hitta lite motivation och inspiration först.

Annie

Gillar

Kommentarer

Skriv kommentar...
IP: 82.99.3.229